Det började redan när man var liten och skrev i sin "Mina Vänner"-bok att man skulle bli mannekäng eller sångerska när man blev stor. Ok, så långt allt väl, att barn har drömmar och fantasier är ju inget fel.

Upp i tonåren blev man matad med tv-program om rika människor, rockstjärnor och supermodeller som levde livets glada dagar. Hoppet fanns att kanske var man en av dem i framtiden?

Under studenttiden var verklighetsförankringen ungefär lika med noll. Att gå på en föreläsning mellan 10 till 12 var jobbigt, att behöva börja klockan åtta var nästan tortyr. Dagarna böljade fram med internetsurfande, öl -och vindrickande och lite utgång såklart. Ett heltids förvärvsarbete låg långt borta..

Nu sitter man här på sitt heltidsarbete, men fortfarande med samma föreställning om att "jag är ämnad för något annat", "jag ska inte sitta här hela livet" osv.

Tillhör jag och de som är yngre än mig en förstörd generation som inte kan ta dagen som den kommer och som alltid vill ha något bättre? Har vi blivit så indoktrinerade av "drömmen" att vi inte kan acceptera ett normalt svensson-liv?

Det känns som att de som inte växte upp med tv och det stora medieutbud som nu finns, att de har haft mycket lättare att anpassa sig till ett "normalt" liv. De nöjer sig med livet som det är och har inga storslagna drömmar om rikedom eller ett kreativt arbete.

Tillhör vi 70 -och 80-talister en medieskadad generation?

Blir vi aldrig vuxna?

 

Emma

19 februari 2009 10:10

Klockrent skrivet. Du har så rätt så. Jag skriker om jag skulle råka ha två föreläsningar á 2 timmar på samma dag. =)

http://enligtemma.wordpress.com

 

Vaniljlatte

19 februari 2009 13:14

Hjälp! Vad jag känner igen mig! :-o Varje dag på mitt jobb känner jag att jag borde göra något helt annat.

skitbra låt dessutom ;)

http://vaniljlatte.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Danmark, du er min kaerlighed.  

Kom på att jag ju har en blogg som jag inte skrivit i på mycket länge. Har en massa åsikter och funderingar som inte lämpar sig på Facebook och inte heller som samtalsämne på jobbet. Någonstans måste jag dock få ur mig allt och vad är då bättre än at...

En del ungdomar åker till Norge för att söka jobb, andra bränner bilar och skolor. Min avsky för dessa pyromaner finner inga gränser. Det går inte att skylla på att man är särbehandllad samtidigt som man bränner ner skolor och fritidsgårdar. Den ekva...

de döda.. Ja, det skulle man nästan kunna tro. Ser att jag inte skrivit något sedan hösten -09. Har startat upp några sybloggar däremellan och sedan haft annat för mig, typ fött ännu ett barn osv. Inspirationen att skriva går ju i vågor men jag gör e...

I Karlstad har kvarteret med det onämnbara namnet fått byta -ja just det, fått byta namn helt enkelt. Kvarteret döptes enligt DN år 1866 och då var det ok att döpa kvarteret till det onämnbara. Tiderna förändras och vissa saker bli mindre ok och dett...