Första klippet på mer än en månad.. Hans jacka är ju helt underbar!

Läste i DN häromdagen om melankolin -denna plåga som tidigare varit överklassens njutbara lidande men som nu smugit sig ner i arbetarklassen där nu var och varannan person är deprimerade. Då var det fint att vara nedstämd och tanig med självsvälten eller frosseriet som två ständiga förföljande skuggor.

Under tidigare århundraden var melankolin överklassens nöje att ligga och grubbla, de hade ju tiden. Arbetarklassen hade för mycket att göra och hann inte utveckla några depressioner. Överklassen var de enda som kunde ligga och längta efter något, dock visste de inte vad och det är väl det som kännetecknar själva melankolin, längtan efter "något".

Depressionen och melankolin i stort har tydligen mist sin glans i och med att nu även kreti och pleti har utrymme för depressioner. Det är inte fint att vara "svår" längre, i alla fall inte enligt DN.

Varför är var och varannan person idag nedstämda? Smittar det eller är vår situation i dagens samhälle så tom att inget annat hjälper än att vältra sig i sin egen ångest?

..trots allt.

Var det en månad sedan jag skrev sist? Hela 36 besökare igår, jag säger då det. Har ingen inspiration eller motivation, får se om den återkommer snart.

Ha det gott allihop!