Läste i DN häromdagen om melankolin -denna plåga som tidigare varit överklassens njutbara lidande men som nu smugit sig ner i arbetarklassen där nu var och varannan person är deprimerade. Då var det fint att vara nedstämd och tanig med självsvälten eller frosseriet som två ständiga förföljande skuggor.

Under tidigare århundraden var melankolin överklassens nöje att ligga och grubbla, de hade ju tiden. Arbetarklassen hade för mycket att göra och hann inte utveckla några depressioner. Överklassen var de enda som kunde ligga och längta efter något, dock visste de inte vad och det är väl det som kännetecknar själva melankolin, längtan efter "något".

Depressionen och melankolin i stort har tydligen mist sin glans i och med att nu även kreti och pleti har utrymme för depressioner. Det är inte fint att vara "svår" längre, i alla fall inte enligt DN.

Varför är var och varannan person idag nedstämda? Smittar det eller är vår situation i dagens samhälle så tom att inget annat hjälper än att vältra sig i sin egen ångest?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Danmark, du er min kaerlighed.  

Kom på att jag ju har en blogg som jag inte skrivit i på mycket länge. Har en massa åsikter och funderingar som inte lämpar sig på Facebook och inte heller som samtalsämne på jobbet. Någonstans måste jag dock få ur mig allt och vad är då bättre än at...

En del ungdomar åker till Norge för att söka jobb, andra bränner bilar och skolor. Min avsky för dessa pyromaner finner inga gränser. Det går inte att skylla på att man är särbehandllad samtidigt som man bränner ner skolor och fritidsgårdar. Den ekva...

de döda.. Ja, det skulle man nästan kunna tro. Ser att jag inte skrivit något sedan hösten -09. Har startat upp några sybloggar däremellan och sedan haft annat för mig, typ fött ännu ett barn osv. Inspirationen att skriva går ju i vågor men jag gör e...

I Karlstad har kvarteret med det onämnbara namnet fått byta -ja just det, fått byta namn helt enkelt. Kvarteret döptes enligt DN år 1866 och då var det ok att döpa kvarteret till det onämnbara. Tiderna förändras och vissa saker bli mindre ok och dett...