Kom på att jag ju har en blogg som jag inte skrivit i på mycket länge. Har en massa åsikter och funderingar som inte lämpar sig på Facebook och inte heller som samtalsämne på jobbet. Någonstans måste jag dock få ur mig allt och vad är då bättre än att dumpa all skit i en anonym blogg. Ja, anonym hoppas jag i alla fall att den är.  Jag har alltid haft ett stort intresse för att skriva men själva livet med barn, jobb och hus tar mycket tid och jag är tyvärr också dålig på att ta mig tiden vilket man alltid hör att man ska. I denna blogg får jag lite utlopp för min skrivarlusta samtidigt som jag även får vädra mina politiskt inkorrekta åsikter.  Som ung flicka var jag politiskt korrekt men när man blir äldre, ja ni vet, då är man inte lika snäll längre. Alltså, får ni i denna blogg läsa en del skrivet i vredesmod och kanske bjuder jag även på lite poesi samt ett och annat Youtube-klipp.

de döda.. Ja, det skulle man nästan kunna tro. Ser att jag inte skrivit något sedan hösten -09. Har startat upp några sybloggar däremellan och sedan haft annat för mig, typ fött ännu ett barn osv. Inspirationen att skriva går ju i vågor men jag gör ett nytt försök och hoppas att mina gamla läsare hittar tillbaka till min blogg -som för övrigt är helt anonym.

Vab, vab, vab, vab, vab, vab och vab.. Ja, jag säger då det. Någon som känner igen sig?

Nu ska jag börja sy och i mitt huvud har jag redan skapat de mest fantastiska kreationer som alla jublar hänfört åt. Design med en touch av 80-tal och synthmode mixat med romantiska blommönster. Shit, jag flyger iväg rent mentalt när jag tänker på det, jag som knappt ens kan sy en rak raksöm!

Att jag redan nu i tankarna befinner mig bland Paris toppdesigners gör att jag kommer att bli så besviken när det inte går som jag tänkt mig. Visst är det förargligt?

..trots allt.

Var det en månad sedan jag skrev sist? Hela 36 besökare igår, jag säger då det. Har ingen inspiration eller motivation, får se om den återkommer snart.

Ha det gott allihop!

..skriva. Österns röda ros har häcken full som man säger. Usch, det lät illa men ungefär så är det. Misströsta inte, tiden kommer då jag återvänder!

Ni kanske tror att jag glömt min blogg men jag kommer snart tillbaka. Håll ut så länge!

Eftersom jag inte har någon dagboksblogg så har jag ibland svårt att komma på vad jag ska skriva om. Några tips? Nu hinner jag inte skriva något ändå men senare kanske..

Trodde mitt inlägg om kvinnor och jämställdhet skulle dra fler läsare men 49 besökare igår är väl ändå inte så illa pinkat.

Tillbaka till verkligheten..

Jag vill absolut inte klaga över den fina besöksstatistiken men jag är lite förundrad över att jag fick 67 besökare igår, trodde det skulle sluta på runt 55. Är det så att ju fler besökare man har desto fler får man?

Mina inlägg under gårdagen var ganska mediokra och småtråkiga, inte för att resten av inläggen är briljanta men igår var det ju bara lite småfjuttar. När jag skriver vill jag alltid skriva något rejält men det är inte alltid man hinner eller har inspirationen till det. Då brukar jag iofs slänga in några youtubeklipp.

I fredags blev jag lite rödvinslullig under skrivandet och då blev det TVÅ youtube-låtar. När jag blivit lite lätt yr i mössan så ska allt överdrivas och när det är fest är det alltid jag som ska sitta vid stereon och bjuda på min goda musiksmak. Nästan lite smått narcissistiskt eller grandiost för hur kan jag få för mig att alla vill lyssna på Stefan Sundström eller Cornelis mitt i natten, eller Alphavilles skiva från 1984?

Jag får lätt för mig att alla har samma musiksmak som mig och sanningen svider tyvärr ibland när inte alla applåderar och tjoar över mitt val av melodier.