Kenneth Ålborg dricker julegroggen några månader för sent.

Apropå svenskt drickande..

I Norden dricker vi så att vi får hjärnskador och på kontinenten dricker de med resulatet att de får skrumplever, lätt generaliserat såklart.

Samtidigt som majoriteten av svenskarna dricker alkohol (på sitt eget konstiga sätt) så har vi i sann motboksanda blivit uppfostrade till att alkohol är lite tabu, att dricka varje dag är inte ok och att det är bättre att göra slut på spriten på en gång än att låta den stå, typ..

Jag tycker faktiskt att folk på kontinenten har ett sundare förhållningssätt till alkohol och med det menar jag:

- Alkoholen ses mer som en måltidsdryck än något man ska bli påverkad av.

- Inget hyschpysch kring alkohol. Föräldrar kan ta ett glas vin utan att få dåligt samvete.

-Inte så mycket "supa-tills-jag-spyr"-grejen utan mer dricka till maten och umgås på ett vuxet sätt.

I Sverige kretsar oftast allt kring alkoholen när det är fest. "Ska du inte ha mer?" "Ta ett glas till, eller är du gravid?" Det ses som något konstigt om man inte dricker och folk kastar misstänksamma blickar.

Summering: Svenskar har en skum syn på alkohol. Samtidigt som det ska supas hejvilt är alkohol något som det ska smygas med, speciellt om man har barn. Det bästa är väl om barn kan se att det går att ta ett glas vin utan att blir full? Att alkohol kan vara för smakens skull och inte för berusningens?

Vill ni förmedla alkoholen som något spännande och tabubelagt kringgärdat med förbud eller vill ni förmedla alkoholen som något man dricker måttligt och för att det är gott? Ja, ni väljer själva.

Eftersom jag inte har någon dagboksblogg så har jag ibland svårt att komma på vad jag ska skriva om. Några tips? Nu hinner jag inte skriva något ändå men senare kanske..

Trodde mitt inlägg om kvinnor och jämställdhet skulle dra fler läsare men 49 besökare igår är väl ändå inte så illa pinkat.

Tillbaka till verkligheten..

Lite mer Indochine á la tidigt 80-tal. Spana in Nicolas snygga frisyr och skjorta, för att inte tala om synthen!

1. Låt då fadern till era barn vara hemma åtminstone de dagar som han måste ta ut.

2. Förvänta er inte att det är mannen som ska fria, det kan ni också göra!

3. En jämställd kvinna kan hålla upp sina egna dörrar och dra ut sin egen stol och förväntar sig inte heller att en man ska göra det åt henne.

Förvånansvärt många kvinnor som tjatar om lika lön för lika arbete sitter kvar i ett gammaldags könsrollsmönster. Det klagas på mannen när han inte förstår hur hon har det hemma med barnen, men låt mannen vara hemma då? Hur svårt kan det vara?

Jag förstår att det kan finnas hinder till att båda ska vara hemma men att pappan ska kunna ta sina tre månader borde ändå vara möjligt i de allra flesta familjer. Det är nog bara så att många kvinnor trivs med att vara hemma och så skyller de på att mannen tjänar mer. Mitt råd: skaffa er ett bättre jobb då så är inte pengarna ett bekymmer längre!

Jag låter hård men jag tror tyvärr att det är så här, många kvinnor vill både ha kakan och äta den. Å ena sidan ställs krav på att kvinnan ska ha samma rätt som mannen men när mannen å andra sidan ska komma in på kvinnans revir då blir det genast motstånd.

Bara lite tankar för dagen.

Nu är det klappat och klart! Kronprinsessan (OBS, betoningen!) och hennes pojkvän har frågat pappa kungen om lov med resultatet att vi nu garanterat vet vart våra skattepengar kommer att gå. Som ni hör så är jag ingen kungavän, även om jag inte kan låta bli att läsa om dem när jag kommer åt en skvallertidning.

Rent människorättsligt är jag emot ett system där en människa genom en ärvd titel/ämbete fråntas den frihet som vi andra tar för given. (Kanske är ingen av oss helt fri, men den frågan passar mer i en filosofiskt inriktad diskussion.)

Victoria kan inte välja vilket yrke hon vill arbeta inom och hon kan inte själv bestämma, utan att fråga pappa om lov, vem hon ska gifta sig med. Hennes fysiska frihet är dessutom strikt begränsad med en massa journalister och fotografer i hälarna. Det går inte att jämföra med andra kända personer eftersom Victoria aldrig gjort ett aktivt val att födas in i denna familj och hon kan heller knappast i praktiken göra valet att avstå sin titel.

Vill vi egentligen ha ett statsskick som till viss del pissar på (ja, faktiskt!) människans rätt till integritet och valfrihet? Alla föds inte med samma förutsättningar, men alla borde ändå ha en chans till att göra vad de vill med sitt liv.

Här kommer något som bryter av mot allt vad PK och pedanteri betyder.

På TV:n intet nytt..

Utbudet på televisionen är dåligt sedan andra säsongen av Tudors slutade. Igår satt jag dock framför fyrans dokumentär om flerbarnsfamiljer med stort F. Det gav inte så mycket förutom irritation. Varför ska den mest pedantiska familjen i universum begåvas med trillingar? Elakt kanske, men man kan ju verkligen undra. Ni som såg detta igår, vet vad och vilka min irritation berör. Ja, det finns sannerligen människor till allt.