Finns det någon som egentligen lever i nuet?

Man längtar bort, ser framåt eller blickar bakåt, men att bara vara här, var finns det? Hur många skulle välja att gå till sitt gamla vanliga, kanske lite tråkiga jobb om en annan möjlighet fanns? Vad drömmer du om?

Rubriken är stulen från en 80-talslåt och den säger så mycket eftersom livet faktiskt ska levas mellan nattskiftet och drömmen trots att nattskiftet och drömmen ofta är två extrema ytterligheter. Känner ni igen tanken att så här ska jag inte ha det hela livet? Sedan visar det sig att tiden går och ingenting egentligen förändras och man är i nuläget på en helt annan plats än man trodde att man skulle vara för några år sedan.

Hur stor del av vår tillvaro är aktivt vald och hur stor del är styrd av "ödet"? Tror ni på determinism, d.v.s att vårt liv är förutbestämt och styrt av sådant vi inte kan rå över? Hur kan vi aktivt forma våra liv istället för att vara offer för omständigheter? Det värsta som finns måste vara att bli en bitter pensionär som ångrar sina livsval och ångar det man inte gjorde.

Bara lite filosofiska och existentiella funderingar så här på morgonkvisten eftersom jag själv hellre skulle vilja sitta med ett glas rödvin och blicka ut över Alanten än att sitta här.

Underbar video.. Detta får bli sista Youtube-klippet på ett tag.

..passar det bra med lite Placebo. Varsågoda, män med kajal on the way..

Skit. Har två flaskor rödvin men de ska sparas till imorgon.. Inte ens en liten smutt kan jag få. Får väl bli en folköl istället tyvärr.

Thåström och Wiehe passar i alla fall bra till rödvinet som jag inte får dricka.. Thåström ser dock lite suspekt ut här men snyggheten uppväger. 

Hur är vi svenskar egentligen? Om man ska dra det till sin spets:

Svenskarna är konforma och rädda för att sticka ut (läs Jantelagen), politiskt korrekta på ett onyanserat sätt, utseendefixerade, rädda för främlingar och förändringar,  de ser upp till "experter" med en nästan skrattretande tilltro etc. etc. Om jag vill vara elak kan jag fortsätta en bra stund med att tillskriva svenskar negativa attribut men jag får hejda mig eftersom jag själv är svensk.

Konformitet: Kläder, åsikter you name it. Alla ska tycka likadant om allt och man vågar knappt säga sin åsikt om den avviker från mängden.

Säger någon att han/hon tycker att invandringen ska stoppas eller cannabis legaliseras så pang, nedskjuten (verbalt) på studs. I Sverige är en del åsikter förbjudna, se nedan.

Politisk korrekthet (PK): Sverige är det snällaste landet på jorden. Vi ska ta emot alla flyktingar, förbjuda alla droger, alla ska vara jämställda osv. Säger du "negerboll" är du politiskt inkorrekt. AJABAJA! Storebror smäller dig på fingrarna. (Men aga är ju förbjudet, eller?)

Utseendefixering: Svenskar följer gärna det senaste modet oavsett vilket mode det är. Vi är oerhört trendkänsliga om man jämför med många andra länder i Europa. När jag pluggade så gick jag på jympa och då kunde jag studera de svenska tjejernas kläder i jämförelse med tjejerna från Tyskland, Frankrike m.m Svenskorna hade tajta kläder, de senaste och trendigaste topparna och de snyggaste skorna. Utbytesstudenterna hade fotbollsshorts eller mysbyxor samt en stor t-shirt. Hm.. Dessutom är svenskar väldigt hälsomedvetna, vilket kan vara bra, men också dåligt då det leder till en inre stress att aldrig slarva med mat, träning etc. Kolla danskarna, de mår säkert psykiskt bättre än vad vi svenskar gör.

Auktoritetstilltro: Svensken har en hög auktoritetstilltro och har stort förtroende för Folkhälsoinstitutet, Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och alla andra allehanda statliga myndigheter som predikar levnadsvanor. Har en "expert" sagt så så är det så, punkt slut! Fler än tre öl i veckan är jättefarligt och glöm inte dina 4-6 grova brödskivor om dagen..

Främlingsrädsla: Svensken är t.o.m rädd för grannen så inte konstigt att han är rädd för en person från ett land i Afrika eller Irak. Att sätta sig bredvid någon på bussen när det finns ett annat säte ledigt är en omöjlighet, likaså att småprata eller hälsa på en främling. I tunnelbanan är det djungelns lag om spetsigast armbågar som vinner. Inga "sorry" som i England utan mest lite grymtanden.

Nu har jag raljerat en stund om den typiske svensken och känner mig lite taskig. Mycket av detta stämmer in på mig också men jag är medveten om det och jobbar med mig själv. Hur är en typisk svensk?

Hittade detta klipp som säger allt:

..vad gäller sitcoms och andra tv-serier. Tjejer gillar Vänner och killar gillar Seinfeld, visst är det så? Jag har aldrig gillat Vänner men det känns som att alla andra av kvinnligt kön uppskattar detta program tillsammans med Greys Anatomy, Meen in trees och Nip Tuck bara för att nämna några exempel. Jag har inte sett dessa serier men den allra värsta skiten jag sett är en serie som jag tyvärr inte kommer ihåg vad den heter. Dock handlar den om en mamma och en dotter som pratar HELA tiden. De för inte en dialog utan de för varsin monolog och serien är så tråkig med bara en massa tomma konversationer och skitprat. Vad heter den? I vilket fall är den något av det sämsta jag sett på tv och den kan med fördel användas istället för sömnpiller. Undrar om den är en tjej -eller killserie?

En bra serie däremot är ju Black adder med Rowan Atkinson, långt från Vänner och ju längre bort desto bättre..

Jag bjuder på lite Indochine så länge.. troisième sexe, en av mina favoritlåtar. Ljuva 80-tal..

Härligt att jag har besökare trots att jag inte skrivit något på flera dagar. Någon som kan tipsa om något att skriva om? Fanatiska abortmotståndare, könskodade barnkläder, konsumtionssamhället eller kanske något mindre pretentiöst?