Allt ska gå till överdrift nuförtiden. Ett exempel på detta är det "sockerförbud" som många tillämpar i förhållande till sina barn. Alltså att barnen inte får äta socker, föräldrar glufsar dock gärna i sig både smågodis och chips.

1. Socker är inte bra för kroppen. Sant, men en måttlig mängd är INTE farligt.

2. Socker är inte bra för tänderna. Sant, men fika någon dag i veckan kombinerat med tandborstning gör susen i kampen mot Karius och Baktus.

Detta är väl de två främsta argumenten för ett sockerförbud. Jag kan förstå de föräldrar som inte själva äter sött, att de inte serverar det till barnen. Det jag inte förstår är när föräldrar som själva äter sött förbjuder sina barn att göra det. Vadan detta?

Jag förespråkar inte att man ger godis till en ett -eller tvååring men när en förälder får stora skälvan vid lite fikabröd så tycker jag att det är underligt. Mat handlar mycket om gemenskap och ett barn är av naturen nyfiket. Förr eller senare vill barnet byta ut sitt torra veterån eller äckliga majskrokar mot det som de andra vid bordet äter. Konstigt? Inte ett dugg. Bara ett sunt beteende från barnets sida.

Dessutom är goda smaker vägen till ett sunt ätbeteende, med för många restriktioner kring maten finns en risk att ätandet helt enkelt blir något tråkigt. Att servera lite fikabröd någon dag i veckan när resten av familjen äter det ser jag inte som något konstigt. Det är motsatsen som är konstig. 

Jag vet att ni är många som inte håller med mig men jag tror faktiskt inte att förbud och hemlighetsmakeri är vägen till matglädje. Sedan ska man inte överdriva såklart -åt något håll..

Ett annat av mina favoritband: Depeche Mode.

Tyvärr har jag inte ljud på datorn just nu men jag hoppas det låter bra.

Jag vill absolut inte klaga över den fina besöksstatistiken men jag är lite förundrad över att jag fick 67 besökare igår, trodde det skulle sluta på runt 55. Är det så att ju fler besökare man har desto fler får man?

Mina inlägg under gårdagen var ganska mediokra och småtråkiga, inte för att resten av inläggen är briljanta men igår var det ju bara lite småfjuttar. När jag skriver vill jag alltid skriva något rejält men det är inte alltid man hinner eller har inspirationen till det. Då brukar jag iofs slänga in några youtubeklipp.

I fredags blev jag lite rödvinslullig under skrivandet och då blev det TVÅ youtube-låtar. När jag blivit lite lätt yr i mössan så ska allt överdrivas och när det är fest är det alltid jag som ska sitta vid stereon och bjuda på min goda musiksmak. Nästan lite smått narcissistiskt eller grandiost för hur kan jag få för mig att alla vill lyssna på Stefan Sundström eller Cornelis mitt i natten, eller Alphavilles skiva från 1984?

Jag får lätt för mig att alla har samma musiksmak som mig och sanningen svider tyvärr ibland när inte alla applåderar och tjoar över mitt val av melodier.