Nu är det klappat och klart! Kronprinsessan (OBS, betoningen!) och hennes pojkvän har frågat pappa kungen om lov med resultatet att vi nu garanterat vet vart våra skattepengar kommer att gå. Som ni hör så är jag ingen kungavän, även om jag inte kan låta bli att läsa om dem när jag kommer åt en skvallertidning.

Rent människorättsligt är jag emot ett system där en människa genom en ärvd titel/ämbete fråntas den frihet som vi andra tar för given. (Kanske är ingen av oss helt fri, men den frågan passar mer i en filosofiskt inriktad diskussion.)

Victoria kan inte välja vilket yrke hon vill arbeta inom och hon kan inte själv bestämma, utan att fråga pappa om lov, vem hon ska gifta sig med. Hennes fysiska frihet är dessutom strikt begränsad med en massa journalister och fotografer i hälarna. Det går inte att jämföra med andra kända personer eftersom Victoria aldrig gjort ett aktivt val att födas in i denna familj och hon kan heller knappast i praktiken göra valet att avstå sin titel.

Vill vi egentligen ha ett statsskick som till viss del pissar på (ja, faktiskt!) människans rätt till integritet och valfrihet? Alla föds inte med samma förutsättningar, men alla borde ändå ha en chans till att göra vad de vill med sitt liv.

Här kommer något som bryter av mot allt vad PK och pedanteri betyder.

På TV:n intet nytt..

Utbudet på televisionen är dåligt sedan andra säsongen av Tudors slutade. Igår satt jag dock framför fyrans dokumentär om flerbarnsfamiljer med stort F. Det gav inte så mycket förutom irritation. Varför ska den mest pedantiska familjen i universum begåvas med trillingar? Elakt kanske, men man kan ju verkligen undra. Ni som såg detta igår, vet vad och vilka min irritation berör. Ja, det finns sannerligen människor till allt.