Två föräldrar har förlorat sitt barn och en läkare sitter häktad för dråp på sannolika skäl. Tragiskt för både föräldrarna och läkaren.

Tydligen är det praxis att när livsuppehållande behandling sätts ut, ge morfin och narkosmedel för att lindra eventuell smärta och ångest hos den döende patienten. I detta fall fick ett litet barn höga doser innan dödsögonblicket, förmodligen i syfte att "underlätta" själva döendet. Jag kan inte se något fel med det, inte etiskt och inte moraliskt.

Åklagaren i detta fall kommer, när hon ser tillbaka på sin karriär, att se detta som ett riktigt lågvattenmärke. En läkare hämtas på sin arbetsplats och häktas för något som tydligen är en praxis inom vården.

I livets slutskede borde det med all rimlighet vara bättre att ge för mycket än för lite morfin. Eller ska vårdpersonal till varje pris hålla människor vid liv av rädsla för att bli åtalade? Om vårdpersonalen vet att livet kommer slockna när respiratorn dras, varför då inte ge en högre dos av smärtstillande och sederande läkemedel?

Vill vi att människor ska få sluta sitt liv på ett värdigt sätt eller vill vi att människor ska leva fast de egentligen är döda?

Det är något med detta som luktar unket. En syndabocksjakt, en åklagare som söker uppmärksamhet eller vad?