Skit. Har två flaskor rödvin men de ska sparas till imorgon.. Inte ens en liten smutt kan jag få. Får väl bli en folköl istället tyvärr.

Thåström och Wiehe passar i alla fall bra till rödvinet som jag inte får dricka.. Thåström ser dock lite suspekt ut här men snyggheten uppväger. 

Hur är vi svenskar egentligen? Om man ska dra det till sin spets:

Svenskarna är konforma och rädda för att sticka ut (läs Jantelagen), politiskt korrekta på ett onyanserat sätt, utseendefixerade, rädda för främlingar och förändringar,  de ser upp till "experter" med en nästan skrattretande tilltro etc. etc. Om jag vill vara elak kan jag fortsätta en bra stund med att tillskriva svenskar negativa attribut men jag får hejda mig eftersom jag själv är svensk.

Konformitet: Kläder, åsikter you name it. Alla ska tycka likadant om allt och man vågar knappt säga sin åsikt om den avviker från mängden.

Säger någon att han/hon tycker att invandringen ska stoppas eller cannabis legaliseras så pang, nedskjuten (verbalt) på studs. I Sverige är en del åsikter förbjudna, se nedan.

Politisk korrekthet (PK): Sverige är det snällaste landet på jorden. Vi ska ta emot alla flyktingar, förbjuda alla droger, alla ska vara jämställda osv. Säger du "negerboll" är du politiskt inkorrekt. AJABAJA! Storebror smäller dig på fingrarna. (Men aga är ju förbjudet, eller?)

Utseendefixering: Svenskar följer gärna det senaste modet oavsett vilket mode det är. Vi är oerhört trendkänsliga om man jämför med många andra länder i Europa. När jag pluggade så gick jag på jympa och då kunde jag studera de svenska tjejernas kläder i jämförelse med tjejerna från Tyskland, Frankrike m.m Svenskorna hade tajta kläder, de senaste och trendigaste topparna och de snyggaste skorna. Utbytesstudenterna hade fotbollsshorts eller mysbyxor samt en stor t-shirt. Hm.. Dessutom är svenskar väldigt hälsomedvetna, vilket kan vara bra, men också dåligt då det leder till en inre stress att aldrig slarva med mat, träning etc. Kolla danskarna, de mår säkert psykiskt bättre än vad vi svenskar gör.

Auktoritetstilltro: Svensken har en hög auktoritetstilltro och har stort förtroende för Folkhälsoinstitutet, Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och alla andra allehanda statliga myndigheter som predikar levnadsvanor. Har en "expert" sagt så så är det så, punkt slut! Fler än tre öl i veckan är jättefarligt och glöm inte dina 4-6 grova brödskivor om dagen..

Främlingsrädsla: Svensken är t.o.m rädd för grannen så inte konstigt att han är rädd för en person från ett land i Afrika eller Irak. Att sätta sig bredvid någon på bussen när det finns ett annat säte ledigt är en omöjlighet, likaså att småprata eller hälsa på en främling. I tunnelbanan är det djungelns lag om spetsigast armbågar som vinner. Inga "sorry" som i England utan mest lite grymtanden.

Nu har jag raljerat en stund om den typiske svensken och känner mig lite taskig. Mycket av detta stämmer in på mig också men jag är medveten om det och jobbar med mig själv. Hur är en typisk svensk?

Hittade detta klipp som säger allt:

..vad gäller sitcoms och andra tv-serier. Tjejer gillar Vänner och killar gillar Seinfeld, visst är det så? Jag har aldrig gillat Vänner men det känns som att alla andra av kvinnligt kön uppskattar detta program tillsammans med Greys Anatomy, Meen in trees och Nip Tuck bara för att nämna några exempel. Jag har inte sett dessa serier men den allra värsta skiten jag sett är en serie som jag tyvärr inte kommer ihåg vad den heter. Dock handlar den om en mamma och en dotter som pratar HELA tiden. De för inte en dialog utan de för varsin monolog och serien är så tråkig med bara en massa tomma konversationer och skitprat. Vad heter den? I vilket fall är den något av det sämsta jag sett på tv och den kan med fördel användas istället för sömnpiller. Undrar om den är en tjej -eller killserie?

En bra serie däremot är ju Black adder med Rowan Atkinson, långt från Vänner och ju längre bort desto bättre..

Jag bjuder på lite Indochine så länge.. troisième sexe, en av mina favoritlåtar. Ljuva 80-tal..

Härligt att jag har besökare trots att jag inte skrivit något på flera dagar. Någon som kan tipsa om något att skriva om? Fanatiska abortmotståndare, könskodade barnkläder, konsumtionssamhället eller kanske något mindre pretentiöst?

För övrigt en genialisk tv-serie..

Apropå mitt inlägg om poliser.. Papi Raul. Första gången jag såg Papi var i denna sketch på Z-TV runt -95. Då var han lite mindre rumsren som synes..

...pedofiler.

Inget rör upp så mycket känslor som ämnet pedofiler och deras varande eller icke-varande, deras rätt till att leva eller deras "skyldighet" att dö då de förverkat sin rätt till liv.

Den aktiva handlingen där ett barn utnyttjas sexuellt av en vuxen är fruktansvärd och vidrig. Det finns ingen ursäkt eller försvar för en sådan handling. Det finns heller ingen ursäkt för någon som på ett icke-sexuellt sätt mördar eller misshandlar sina barn eller någon annans barn. För mig är dessa handlingar lika vidriga. Dock är det något med pedofiler som gör att folk säger att de skulle kunna döda, lemlästa eller göra vilka sattyg som helst mot denna grupp av människor. Folks spärrar verkar inte alls fungera när det kommer till pedofiler och folk är beredda att agera lika irrationellt som pedofilen redan agerat i sin sexuella handling.

Många säger att man ändrar sin åsikt i detta ämne när man får barn. Det gäller i så fall inte mig då min åsikt varit densamma länge nu. Jag ser pedofilen som en sjuk person, en pedofil som utnyttjar ett barn sexuellt har inte ett friskt beteende. Man kan kalla det sexuell störning eller läggning men det finns inget friskt över det och då kommer vi till min fråga:

Hur ska vi behandla en sjuk person? Ska vi behandla alla sjuka människor på samma sätt, d.v.s de får vård och behandling, eller ska vi se till deras handlingar istället för till deras sjukdom och därmed blunda för det grundläggande?

Hur ska vi göra för att förebygga att människor begår sexuella handlingar mot barn eller andra former av illgärningar? Gör vi det genom att själva sjunka till en sjuk persons nivå eller gör vi det genom att försöka förebygga att dessa handlingar utförs? Förebygger vi verkligen genom dödsstraff som verkar vara många människor "enkla lösning" på detta problem?

Jag tror att en pedofil kan vara behandlingsbar likväl som en manodepressiv eller en schizofren person kan vara det. Dock måste vi våga prata om det på ett sansat sätt då man inte kommer någonstans med dödsstraffsargumentet. Tänk till lite, vilket samhälle vill vi ha? Vill vi ha ett samhälle där pedofilrädslan och de primitiva känslorna styr eller vill vi ha ett samhälle där vi vet att sjuka människor kan få vård?