Det här är kanske ytterligare en meningslös blogg, men jag lovar, det finns i mitt tycke värre bloggar.

Jag har inte hängt med så mycket i bloggvärlden men jag undrar hur en blogg som handlar om barn som skiter, folk som shoppar eller nyförlösta mammor som klagar över sin vikt överhuvudtaget kan intressera folk som det gör.

Det finns såklart olika kategorier av bloggar. Hittills i mitt nästan obefintliga läsande har jag stött på några som jag kan särskilja:

Mammabloggarna

Här överöses vi med bilder på (gulliga?) barn i diverse olika situationer.Ofta innehåller dessa bloggar även bilder på barn i deras nyköpta kläder så att alla får se hur välekiperade de är när de går till förskolan. Av någon anledning är det inte så många pappor som bloggar om barnens kläder. Hm.. I dessa bloggar får vi information om hur mycket av den första "smakisen" som hamnade i respektive utanför munnen samt hur mycket mamma betalade för den nya Katvig-dressen. Eller pappa betalade rättare sagt, för det är ju han som jobbar..

Hit räknas även Gravidbloggarna som är ett kapitel för sig med magbilder framifrån, uppifrån och från sidan, bilder på den nyligen inköpta luktfria blöjhinken samt en ingående beskrivning av de nya bristningarna på magen. Usch, nog pratat om gravidbloggarna.

Ytlighetsbloggarna

Smink, hudvårdsprodukter och de senaste slimmade jeansen.. Saknar helt intellektuell substans och tillför inget av värde för en människa i behov av lite hjärnstimulans.

Vardagstråkbloggarna

"Idag gick jag upp kl. åtta och vädret var tråkigt bla bla bla..." Här samsas ointressanta reflektioner om dyra bananer och finnar på näsan till gnabb med sambon.

De som man inte fattar är så populära-bloggarna

Här har vi bl.a en blogg skriven av någon slags kvinnlig fjärdedelskändis som jag inte nämner vid namn. Läste med ett halvt öga några inlägg idag och kan inte förstå hur hon kan vara en så tilldragande bloggare då det knappast finns något diskussionsunderlag i bloggen, men det är väl inte meningen heller.

De flesta bloggar är dock kombinationer av de jag listat ovan. En Mammablogg kombineras ofta med en Vardagstråkblogg och en Ytlighetsblogg mår gott både tillsammans med De som man inte fattar är så populära-bloggarna och Mammabloggarna. Av de bloggar jag inte listat här kan nämnas Sexbloggarna, Djurbloggarna samt Sportbloggarna. Djurbloggarna brukar passa fint ihop med Vardagstråkbloggarna. Kombinationsmöjligheterna är oändliga gott folk!

Tänk om alla var lika nöjda med tillvaron..

I USA ska en ny president installeras, den unge, snygge och sist men inte minst färgade Barack Hussein Obama. Han kommer som en skänk från ovan i denna glåmiga lågkonjunktur och är både USA:s och resten av världens hopp om en bättre framtid. Inte ens Jesus hade dessa förväntningar på sig när han verkade på jorden. Vad kommer att hända? Kommer alla dessa förväntningar falla platt till marken och istället vändas till missnöje över en president som kanske egentligen inte var den "rätte"? Kommer han, likt några av sina forna kollegor, att bli skjuten innan han hinner sitta av sin tid? Spänningen stiger och en ny ikon är skapad i landet som verkligen kan detta med ikoner och hjältar. Piloten som landade på Hudsonflodens vatten blev ju hyllad som en hjälte och dessutom hade han ju varit med i "kriget". Jag antar att det var Vietnamkriget, hur denna skamfläck i USA:s historia nu kan ses som något bra att ha varit med i. Piloten gjorde dessutom något som alla trafikpiloter är utbildade i, nämligen en nödlandning på vatten. Hans skicklighet och en smula tur gjorde att alla passagerare överlevde och det är de säkert tacksamma för, men en hjälte nja..

Tyvärr tittade av olika anledningar inte så mycket på första säsongen men säsong två har jag sannerligen fastnat för. 1500-talskläder som åker av och på, halvknäppta skjortor och blottade liljekullar, det ångar med andra ord i de kyliga renässans-sovrummen. Inte vet jag vad som stämmer med verkligheten men något säger mig att dessa kläder inte bara var något man slängde av sig i en handvändning, snarare monterade av sig kanske, men jag väljer att blunda för dessa fakta. Oavsett överensstämmande med verkligheten så är det i alla fall underhållande och historielektionen får man på köpet, något kryddad naturligtvis, men skådespelarnas prestationer (och sköna nunor) överväger detta. Inte en enda fuling så långt ögat når och vad jag har förstått så var i alla fall inte Henrik VIII så bildskön, speciellt inte på äldre dagar när han frossat i vaktelägg, helstekta svanar och rådjurssadel och fått en icke så tilldragande rondör på köpet.

Tittar man noga kanske det finns en likhet mellan Henrik VIII och Jonathan Rhys Meyers, eller? Bilden längst ner är hämtad från jrmfansite.org.

Indien-möjligheternas land?

I Indien är avståndet mellan fattig och rik oändligt. En klassresa är ovanlig och knappast tänkbar för de mest utsatta men även om avståndet kan vara långt möts de ändå på gatan, de allra fattigaste och de allra rikaste. På så sätt är Indien ett på samma gång underligt och fascinerande land. Det är inte meningen att kastsystemet fortfarande ska vara gällande men i vardagen är det ändå det, gällande och synligt.

Som västerlänning blir man oftast fjäskad för, insläppt på de finaste hotellen och restaurangerna samtidigt som det finns en massa föreställningar om västerlänningar som till viss del är fördomar men på samma gång även överensstämmade med verkligheten. När jag var i Indien 2003 blev vi insläppta på lyxhotellet Taj Mahal i Bombay utan att dörrvakterna ens blinkade. Vi bodde inte där men de bara log och sa "Welcome madam". Deras fascination av det västerländska gör att den vita hyn är eftertraktad och blekmedel och andra produkter som ska göra hyn ljusare används friskt. En ljus indier har det ofta lättare än en mörk indier, hårt men sant. Med cementerade klassgränser kan livet för en sluminvånare synas outhärdligt men trots allt verkar det finnas glädje i dessa områden. Dessutom finns det bättre och sämre slumområden, något som jag inte visste innan jag åkte dit. Människorna där gör vad de kan för att smycka sina hem och få det trevligt omkring sig. Jag skulle aldrig vilja bo där och jag tänker på de som är födda där och ska dö där. En fattig har sin plats och sitt liv och detta liv kommer oftast att levas under samma förhållanden som rådde då livet inleddes. Föds du i en slum så dör du i en slum.

Jag är förtjust men på samma gång äcklad av detta stora land. Detta stora land som är så rikt men där rikedomarna enbart (ut)nyttjas av ett fåtal. Deras fascination av det som är icke-indiskt samtidigt som deras eget land kan bjuda på så mycket gott. Fem personer på en vespa är även det oerhört intressant men ändock en vanlig syn på en indisk gata.

Nej, riktigt så bra är det inte men det verkar som att det kommer att lugna sig en smula i det hårt drabbade Gaza-området. Hamas utlyser vapenvila och ger Israel en vecka på sig att dra sig tillbaka. Vad tror vi om detta?

Jag orkar knappast kommentera ämnet då jag tycker att det är så fruktansvärt och då jag heller inte är så pass insatt att jag vill skriva för mycket. Evighetskonflikten kan man i alla fall kalla den, denna konflikt som går i arv från föräldrar till barn och vidare till de barn som inte ens har blivit födda än.

Ett av mina favoritband, franska Indochine, har släppt en ny singel "Little dolls".

Bilden föreställer 80-tals versionen av ovan nämnda band. Sångaren Nicolas Sirkis är ensam kvar från den ursprungliga konstellationen då brodern Stéphane avled 1999.

Israel gräver sin egen grav, behöver jag säga mer?

Jag är äcklad av den förnedring som den israeliska krigsmakten dagligen utsätter palestinier för. Då många israeler och deras föräldrar, mor -och farföräldrar själva har ett förfutet med förnedring som vardag är det lustigt hur snabbt ödmjukheten försvinner men visst är det så att den som själv blir utsatt för diskriminering är den som sedan fortsätter att utsätta andra för detta?

Jag har varit i Israel och jag vågar påstå att det finns en rasism bland israeler som riktar sig mot araber och främst palestinier. I mångas ögon är de inte mycket värda och det kan man också tydligt se i det som nu sker.

Som sagt, detta är fel väg att gå och jag hoppas att Israel vaknar innan det är för sent.

Bilden har inget med de aktuella händelserna att göra. Fotot dock taget av mig i Israel 2000.