En av Hollywoods bättre skådisar, Joaquin Phoenix, ska tydligen slå sig in på hip hop-scenen. Nu spekuleras det kring om detta är sant eller om han driver med hela mediakarusellen. Vad tror ni, har han börjat med tunga droger eller använder han bara sin skådespelartalang?

Här ramlar han av scenen efter lite rappande..

Vi borde egentligen ha kommit längre, men det har vi inte. Rosa på pojkar är fortfarande något konstigt och du riskerar att få skumma blickar om din son har något rosa på sig. Föräldrar verkar helt obekymrade om detta och vattnar gärna könsrollerna genom att inreda "pojkrum" och "flickrum", köpa bilar till killen och docka till tjejen, för det är väl så det ska vara? Ursäkta! Vem säger att flickor inte vill ha ett rum med dinosaurier på väggarna eller att pojkar inte vill ha rosa tapeter? Pojkflicka är något bra, men flickpojke är något dåligt, varför? Varför är attribut som anger det kvinnliga sämre än det manliga? En pojke med rosa plyschbyxor väcker på ett underligt sätt mer känslor än en flicka med blå snickarbyxor.

Det är ni föräldrar som till stor del styr era barn till att gilla vissa saker. Jag tror inte att det ligger i pojkars gener att vara förtjusta i bilar, ej heller ligger det i flickors gener att stå vid leksaksspisen eller leka med dockor. Min erfarenhet är att dessa lekar är något som uppskattas av båda könen, såvida föräldrarna tillåter det. Tyvärr råder det rena medeltiden i vissa familjer där det fortfarande råder tveksamhet i huruvida sonen ska få en leksaksspis eller inte. Hjälp!

Det finns många som säger att man inte ska rikta in sig så mycket på färgen på kläderna eftersom det ändå inte kan spela någon roll. Jo, könskodade kläder spelar roll, eftersom de signalerar att man ska vara på ett visst sätt om man är kille eller tjej. Varför är flickornas kläder tajtare och pojkarnas mer lösa och lediga? Varför är det monster på pojkarnas tröja och prinsessor på flickornas? Det är ju detta det handlar om, vilka signaler som ges till barnen om förväntat beteende och hur de ska vara till sin person.

Många föräldrar har även en tendens till att tysta flickorna när de leker vilda lekar eftersom det ses som något naturligt att pojkar stimmar mer än flickor. Flickor ska sitta lugna och fina med sina pärlplattor medan pojkarna springer omkring och stojar. Vad ger ni era barn för möjligheter? Är alla dörrar öppna för era barn eller är det vissa dörrar som är stängda? Tänk efter..

Vad är "emo" egentligen? Av yngre personer verkar det ibland användas som ett skällsord även om det i grund och botten härrör från en musikstil som har förändrats lite över tid.

Ordet emo kan användas för att beskriva en persons kläder och utseende, beteende samt musikstil men emo är ju inget nytt som en del verkar tro, det är bara det att det kallats något annat tidigare. Själva utseendet har  funnits hela tiden med den långa luggen, smink runt ögonen och svarta kläder. Musiken har också funnits liknande hela tiden. Det är bara nya tappningar av samma fenomen, likväl som punken som musikstil fortfarande existerar, bara det att stilen och musiken kommer i nya versioner. Det kallas recycling, allt kommer igen i lite nya tappningar och lite ändrade attribut.

Sedan verkar en del tro att om man lyssnar på viss musik så leder det till att man skär sig eller utövar annat självskadebeteende. Stämmer inte! Tvärtom är det så att de som mår dåligt tenderar att lyssna på en viss musik, d.v.s det dåliga måendet fanns där innan de började lyssna på musiken, hänga med huvudet och se allmänt nedslagna ut. Den likgiltiga stilen passar som handen i handsken för en deppig tonåring som i sin egocentrism vältrar sig i elände tillsammans med sina likasinnade kamrater.

I vilket fall gillar jag "emo-stilen" vad gäller hår och smink, dock är 80-talstappningen mer i min smak.

The Cure, gammel-emo?

Jag kunde inte hålla mig. Youtube är en guldgruva! Tänkvärd (och rolig) video.. Skenhelighet och falskhet verkar inte vara en bristvara nuförtiden så jag tycker att denna passar perfekt.

Nej knappast, det motsätter jag mig då majoriteten av bloggar är meningslösa i upprorssyfte. Kanske ger den för skrivaren en illusion av uppror och kanske ger den på ett sätt en känsla av betydelse och upphöjdhet när besökssiffrorna stiger, men annars finns det inget av uppror över den vanliga dagboksbloggen. Vad tycker ni?

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=881762

Att man bloggar för att känna någon mening i vardagen eller för att få uppskattning för sina hemsydda barnkläder kan ha ett syfte i sig, men det finns inget upproriskt i det. Vi som allihop trodde att vi kunde bli kändisar lindrar vår besvikelse genom att blogga -men uppror, revolt, revolution? Nej.

Finns det någon som egentligen lever i nuet?

Man längtar bort, ser framåt eller blickar bakåt, men att bara vara här, var finns det? Hur många skulle välja att gå till sitt gamla vanliga, kanske lite tråkiga jobb om en annan möjlighet fanns? Vad drömmer du om?

Rubriken är stulen från en 80-talslåt och den säger så mycket eftersom livet faktiskt ska levas mellan nattskiftet och drömmen trots att nattskiftet och drömmen ofta är två extrema ytterligheter. Känner ni igen tanken att så här ska jag inte ha det hela livet? Sedan visar det sig att tiden går och ingenting egentligen förändras och man är i nuläget på en helt annan plats än man trodde att man skulle vara för några år sedan.

Hur stor del av vår tillvaro är aktivt vald och hur stor del är styrd av "ödet"? Tror ni på determinism, d.v.s att vårt liv är förutbestämt och styrt av sådant vi inte kan rå över? Hur kan vi aktivt forma våra liv istället för att vara offer för omständigheter? Det värsta som finns måste vara att bli en bitter pensionär som ångrar sina livsval och ångar det man inte gjorde.

Bara lite filosofiska och existentiella funderingar så här på morgonkvisten eftersom jag själv hellre skulle vilja sitta med ett glas rödvin och blicka ut över Alanten än att sitta här.

Underbar video.. Detta får bli sista Youtube-klippet på ett tag.

..passar det bra med lite Placebo. Varsågoda, män med kajal on the way..