..skriva. Österns röda ros har häcken full som man säger. Usch, det lät illa men ungefär så är det. Misströsta inte, tiden kommer då jag återvänder!

Två föräldrar har förlorat sitt barn och en läkare sitter häktad för dråp på sannolika skäl. Tragiskt för både föräldrarna och läkaren.

Tydligen är det praxis att när livsuppehållande behandling sätts ut, ge morfin och narkosmedel för att lindra eventuell smärta och ångest hos den döende patienten. I detta fall fick ett litet barn höga doser innan dödsögonblicket, förmodligen i syfte att "underlätta" själva döendet. Jag kan inte se något fel med det, inte etiskt och inte moraliskt.

Åklagaren i detta fall kommer, när hon ser tillbaka på sin karriär, att se detta som ett riktigt lågvattenmärke. En läkare hämtas på sin arbetsplats och häktas för något som tydligen är en praxis inom vården.

I livets slutskede borde det med all rimlighet vara bättre att ge för mycket än för lite morfin. Eller ska vårdpersonal till varje pris hålla människor vid liv av rädsla för att bli åtalade? Om vårdpersonalen vet att livet kommer slockna när respiratorn dras, varför då inte ge en högre dos av smärtstillande och sederande läkemedel?

Vill vi att människor ska få sluta sitt liv på ett värdigt sätt eller vill vi att människor ska leva fast de egentligen är döda?

Det är något med detta som luktar unket. En syndabocksjakt, en åklagare som söker uppmärksamhet eller vad?

Det är något speciellt med Kubricks intron. Döm själva..

"The White duke" framför Heroes på Live aid-galan 1985.

Finns denna typ av solidaritet kvar i dagens samhälle eller har vi blivit blassé?

Vi översvämmas av mindre välgörenhetsgalor men ingen berör en på samma sätt som jag antar att Live aid och USA for Africa gjorde. Människor samlas inte längre kring en sak för att gemensamt göra gott, istället tenderar människor till att enbart bry sig om den lilla familjen och de närmaste. Solidaritetens räckvidd har minskat radikalt sedan 1970 -och 80-talen.

Är det ett ökat medieutbud och informationssamhället som gör att vi inte orkar bry oss om fler än oss själva? Tv och dator stjäl alltmer av vår tid och vi hinner inte längre vara solidariska. Egoismen ökar och det enda som betyder något är den egna familjens lycka.

Vad tror ni?

Läste i DN att dagens unga vill leva Svensson-liv med villa, vovve och Volvo när de blir stora. De vill också bli rika, kända och ha stor egen frihet.

Hm.. undrar hur denna ekvation ska gå ihop? Jag är i alla fall förvånad över hur attraktivt det vanliga Svensson-livet är för dagens ungdomar. De kan gärna få testa på lite bajsblöjor, heltidsarbete och en bil som måste lagas. Detta kan de kombinera med dagislämningar som går snett, VAB-dagar och sedan lite plock med smutstvätten på kvällen. Låter detta lockande?

Detta leder mig osökt in på tv-serien Diplomaterna där Klas glider omkring i en sus -och dustillvaro tillsammans med drinkar, vackra damer och rika shejker. Jag dömer ingen men kunde inte låta bli att tänka på honom som en kontrast gentemot Svensson-livet.

Nej, nu får det vara slutflummat. Raggsocksstickandet lockar och pockar..

När jag ser dig som en vuxen man

När dina starka händer

kramar mitt mammahjärta

Då lever jag