Je reste enfermé chez moi et je ne sors pas
J’attends comme la fin du monde et je ne sais pas
Combien de temps ça prendra mais je ne l’oublie pas
Parfois la nuit on s’ennuie et ca ne plait pas
Non ca ne vous plait pas…
oh oh oh

oh oh oh

Je voudrais te revoir
Briller d’electrastar
J’ai envie de te voir
Et cracher sur la gloire

J’aurais pourtant tant aimé nous protéger
Te voir tomber au combat moi je n’oublie pas
Le temps s’est arrêté et tout a continué
Et ca fait mal
Oui Ca fait mal

Oui ca fait mal
Je voudrais te revoir
Briller d’electrastar
J’ai envie de te voir
Et cracher sur la gloire

Tu vis ce que je vis
Stay...

Je voudrais te revoir
Briller d’electrastar
J’ai envie de te voir

Et cracher sur la gloire
Tu vis ce que je vis……

Electrastar från Paradize 2002

Ja fösstå ente vaföfålk ente kan skriva nuffötiden. Bäro de på ökad använnning av dato o mbil el va kan de va? Va få ni fö intryck av mej nä ja skrivä så hä? Ä ja en entillegent peson?

Känner ni igen detta? Aldrig förr har så många personer skrivit så illa. Har de tagit bort rättstavningen från skolans kursplan?

En av många definitioner på dyslexi: " Dyslexi är en ihållande störning av kodningen av skriftspråket, förorsakad av en svaghet i det fonologiska systemet." (Hoien och Lundberg 1999:21)

Dyslexi är en av många orsaker till läs -och skrivsvårigheter. Andra orsaker kan bl.a vara bristande skolgång eller kunskapsluckor av andra orsaker. Dock tror jag att de flesta som stavar illa varken har dyslexi eller kunskapsluckor. De är helt enkelt lata och förstår inte vikten av att skriva ordentligt och de förstår inte vilket intryck vi välskrivare får av deras skriftspråk samt vilket intryck en potentiell arbetsgivare får när de läser ett oläsligt ansökningsbrev.

Mitt råd är: Strunta i ordbehandlingsprogrammens rättstavning och använd era huvuden istället! Allt måste inte gå fort, en välskriven text ger mer tillbaka än den tidsvinst du får när du slarvar med språket.

En av modern tids största musiker. Han blir inte snyggare med smink men musiken talar för sig själv.

34 stycken unika besökare igår!

Blondinbella skrattar väl åt mig men jag blev faktiskt glad när jag loggade in idag. Vänta, jag måste hämta värjan och champagneflaskan så jag kan fira riktigt storstilat.. Nej just det, värjan kunde jag ju inte ta med till jobbet. Skulle vara snyggt att posera med den vid dörren in till kontoret.

Jag hade egentligen tänkt att skriva ett argt inlägg om folks bristande kunskaper i rättstavning men det kommer förmodligen senare idag eller aldrig, vi får se. Nu ska jag bara njuta en stund av tanken på mina TRETTIOFYRA besökare.

34, mitt nya lyckotal.

Bush tolkar en av mina gamla favoriter..

Jag skiter i vilken sexuell läggning folk har, det är inte ett dugg intressant för mig. Därav har jag lite svårt för Pridefestivaler och dylikt även om jag förstår att samhället ser ut på ett sådant sätt att det är nödvändigt för vissa grupper att hävda sig.

Varför ska den sexuella läggningen spela roll egentligen? Kan man inte bara få vara ihop med vem man vill, skaffa barn med vem man vill eller gifta sig med vem man vill?

Det skulle vara jäkligt skönt om detta med sexuell läggning kunde bli lite avdramatiserat någon gång så att folk inte skulle behöva gå omkring och demonstrera sin läggning. För det är ju ganska ointressant om någon är hetero, bi eller transsexuell, eller hur? "Hej, jag heter ---- och jag är homosexuell." Hm..ok, kul för dig, eller?

Själv tror jag att majoriteten av människor befinner sig på en glidande skala även om de flesta själva tror att de är hetero. Det kanske inte handlar så mycket om könet utan mer om personen?

Inget passar väl bättre till föregående inlägg än denna..

Det började redan när man var liten och skrev i sin "Mina Vänner"-bok att man skulle bli mannekäng eller sångerska när man blev stor. Ok, så långt allt väl, att barn har drömmar och fantasier är ju inget fel.

Upp i tonåren blev man matad med tv-program om rika människor, rockstjärnor och supermodeller som levde livets glada dagar. Hoppet fanns att kanske var man en av dem i framtiden?

Under studenttiden var verklighetsförankringen ungefär lika med noll. Att gå på en föreläsning mellan 10 till 12 var jobbigt, att behöva börja klockan åtta var nästan tortyr. Dagarna böljade fram med internetsurfande, öl -och vindrickande och lite utgång såklart. Ett heltids förvärvsarbete låg långt borta..

Nu sitter man här på sitt heltidsarbete, men fortfarande med samma föreställning om att "jag är ämnad för något annat", "jag ska inte sitta här hela livet" osv.

Tillhör jag och de som är yngre än mig en förstörd generation som inte kan ta dagen som den kommer och som alltid vill ha något bättre? Har vi blivit så indoktrinerade av "drömmen" att vi inte kan acceptera ett normalt svensson-liv?

Det känns som att de som inte växte upp med tv och det stora medieutbud som nu finns, att de har haft mycket lättare att anpassa sig till ett "normalt" liv. De nöjer sig med livet som det är och har inga storslagna drömmar om rikedom eller ett kreativt arbete.

Tillhör vi 70 -och 80-talister en medieskadad generation?

Blir vi aldrig vuxna?